TJIX - Mitt Liv Mitt Allt

På er begäran, men jag tar det från början (det jag minns..)
fast det nu inte var det ni riktigt ville ha..
Då får jag ner det skrivet på samma gång för framtiden..:)

A N G E L♥ I Z A B E L L E
Sååå planerad och önskad från första stund..

Mådde dåligt..VÄLDIGT DÅLIGT de 4 första månaderna.
Här pratar jag inte om morgonillamående utan här mådde vi illa 24/7!!!
Jag lovar att jag inte överdriver..det var H E M S K T..
Dock var jag i jobb under dessa jobbiga månaderna men det var en riktigt j*vla pina..
Sprang mellan kassan och wc`n som en jojo..
Men envis som man var så var det nog bara att stå ut..
..efter dessa 4 månaderna lättade det rejält..mådde riktigt prima..nästan som en prinsessa..
Men mot slutet kände jag mig som en klumpig elefant.
(säkert som de flesta gör..)
Den sista månaden var det JOBBIGT och SVETTIGT..
Lade på mig 20 kilo extra och den största delen av kilona kom på magen..
*Pust & Stön*

Natten till den 29 Januari vaknade jag av att det tog så himla ont...
(Kanske runt en 4-5 tiden..)
Men efter en stund så slutade det..
Minns att jag började kolla på klockan och att jag tänkte att;
Jag har ju hört om 4-5 minuter mellan värkarna..
måste nog kolla på klockan om det är det som är på G..:)
ca 5-6 minuter gick det och så började det ta ont igen.
DÅ visste jag att NU börjar det det..
Detta höll på kanske en timme före jag väckte Älskling för att berätta vad som är på G
och att vi KANSKE borde bege oss mot stan..
Älskling; Mmmmm..jag ska bara sova en liten stund till!!!!!!
(Han fattade nog inte vad som var på G)
Jag: ?????????..(Kröp ner i fosterställning bakom sänggaveln och hade såååå O N T!)
Nåjaa..upp kom han..TACK OCH LOV..:)
Till stan kom vi om jag inte minns fel runt en 7-tiden på morgonen..
Bilresan kändes såååååå LÅNG och jag hade hela tiden 3-5 min mellan värkarna..
Nåjaa..när de äntligen tog in mig så hamnade jag ut för en praktikant..
(Neeeeeeej..tänkte jag..och ville bara gråta..)
ALLA undersökningar de gjorde under HELA förlossningen..så gjorde de 2 GGR!!!
Först kvinnan som visade vad och hur det skulle göras OCH sedan praktikanten..
Minns inte hur mycket jag var öppen men det var inte frågan om så mycket..kanske 2 cm.
Jag låg där på britsen och hade J*VLIGT ONT och dom här två skulle ha sina kurvor hit och dit
och undersöka mig här och där..USCH..minns det ännu som igår hur hemskt det var..
Ville bara ropa åt dem att sluta nu för F*N!..det tar ju ont..
För er som inte varit med om detta..Så tänk er en j*vla ORDENTLIG mensvärk..
MEN du måste ligga på rygg och får inte röra dig när du bara helst av allt vill krypa i fosterställning..
Dessa 30 min (?) jag låg där kändes som en EVIGHET..
Nåjaa..timmarna gick och värkarna var ganska täta..
Bestämde mig till slut för att gå i badet där vilket kändes ganska OK..tills vattnet gick i badet..
Var tvungen at ställa mig upp och se om det var verkligen det som hände..:)
Nåjaa..DÅ blev värkarna ännu värre..Huuuuuuvadå..
Till slut pallade jag inte mera och bad om någo bedövning fort som f*n..
Jag fick den i livmodern (minns inte vad den hette) och när den väl började värka
så "somnade" jag och sov ca 1 timme FAST jag hade värkar under den timmen..
(Sade Älskling som såg detta på monitorn..)
Sååååå sköööönt att när jag väl vaknade till liv och började känna av att de kom tillbaka
så bad jag om en till och det fick jag..:)
Den tredje jag bad om fick jag inte för då var det onödigt me någo mera bedövning
eftersom jag var ganska mycket öppen..kanske 9 cm..
Minns att jag hade väldigt svårt att hålla mig från att inte börja krysta
MEN när jag väl fick börja så lättade det lite trots att det tog så förbannat sjukt..
Jag var sluuut såååå slut när jag hade krystat i 30 min..
barnmorskan sade att de fick hämta läkaren för detta går inte.
Då kom min "finska sisu" fram och jag krystade som en j*vla idiot
och när läkaren kom in till rummet så föddes vår lilla Prinsessa efter 40-50 min. krystande..
Hon kom med knytnäven ovanför huvudet..därav jag hade så svårt att få henne till världen..:)
Klockan 16.10 den 29 Januari 2006 är vår Prinsessa född,
3450 gram och 49 cm.

Efter en par timmar när det var dags att gå till mitt eget rum
så var jag väldigt nära att jag behövde en rullstol.
Jag gick som en gammal gumma med huvudet (nästan) släpande i marken.
Det tog ju så himla ont att gå att jag bara ville dö av smärtan.
Detta kände jag av i ca 2 veckor..hade VÄLDIGT SVÅRT att sitta där hemma de närmaste veckorna.
Minns att jag sade åt älskling; Du rör mig INTE det närmaste halvåret..:)
Nåjaa..detta gick om och tydligen glömdes smärtan bort
eftersom jag 2 år och 3 månader senare födde en underbar son;

X A N D E R ♥N I C H O L A S
..Också väldigt planerad och önskad från första stund..

Mitt tillstånd under denna graviditet var EXAKT samma som med Izabelle.
Jag mådde dåligt och gick igenom precis samma sak.
Dock var det aningen värre med tanke på att denna gång var jag tvungen att
både jobba och ta hand om en liten tös medan jag mådde såhär illa..URK..
Kände mig även ännu klumpigare denna gång i slutet av graviditeten än den första.
Jag hatade verkligen att vara gravid i slutet för jag var ännu större denhär gången.
Med alla kilona på magen..Minns inte exakt men det var nog över 20 kilo denna gång.

19 April på kvällen gick jag och lade mig en 22-tiden..
Hann väl sova knappt en timme när värkarna började komma
och det kändes som om jag kissade på mig..
Sprang på wc´n medan det sipprade ur mig..:)
ÄR DETTA VATTNET SOM GÅR tänkte jag..?!?!
Hade ju alltid förställt mig att när vattnet går
så likom "exploderar" det och litervis med vatten skall rinna ur mig..
Men NEJ..så var inte fallet...liiiiiite...liiiiiiite kom det ur mig nu som då..
(Jag var ju i badet när vattnet gick med Izabelle
så därför var jag som ett frågetecken när detta hände..)
Nåjaa..gick i duschen här hemma och det fortsatte att sippra vatten..
KONSTIGT tänkte jag nog vid detta tillfälle..
Väntade på att svärfar och hans fru skulle komma hit för att sköta om Izabelle.
De var ju förstås vid villan så det tog ju närmare 1 h före de kom..
Kändes som en EVIGHET igen en gång..
Satt på handdukar i bilen för det slutade inte att sippra ut vatten..:)
Efter detta minns jag inte så mycket..
Tror vi kom till sjukhuset 1-2 -tiden på natten och 5.40 på morgonen är Charmtrollet ♥ vårt född.
UTAN bedövning..eftersom det var försent med det.
Åååååh minns hur arg jag blev när jag hade väntat mig en bedövning MEN fick ingen.
Under denna förlossning var jag ganska arg och började säga emot en heeeeel deeel..:P
För det tog så jädrans ont..MEN ut kom även han..:)
..20 April klockan 05.40
4315 g och 51 cm lång..

Till rummet gick jag denna gång HUR BRA SOM HELST..:D
Visst kändes det att man varit med om något tufft..
MEN jag kunde sitta utan någo problem alls.
Kändes verkligen bra efteråt när jag mådde såhär hyfsat..:)
Nog om man jämför med gången före..

Nåjaaa...de va de..:)
Tyvärr är mitt minne ganska dåligt
och allt detta borde ha skrivits ner direkt barnen kommit till världen
för nu blandar jag på dem och glömmer bort hälften.
Såååååå jag lovar er, SKRIV NER det ni vill minnas för man minns inte allt efteråt.
Hoppas ni fick ut något av detta "rådderi" och fråga på om det är något annat..:)
Ganska roligt att tänka tillbaka på denhär tiden.