TJIX - Mitt Liv Mitt Allt

Före jag blev gravid första gången så stod vågen där runt 52 kg.
Blev gravid och gick upp nästan 20 kg.
(om jag inte minns fel nu vill säga.)
När Izabelle kom till världen
så började kilona försvinna sakta men säkert.
Efter en par månader så försvann dom i RASANDE fart
tills det tog ett TVÄRSTOPP på 52 kg!
Samma sak när Xander blev född.
Började gå ner litegrann de första månaderna
och ett, tu, tre så for det iväg i RASANDE fart igen.
TVÄRSTOPP på 52 kg!
På dom siffrorna ligger jag även idag.
Nöjd är jag med tanke på att jag gjorde NADA NOLL
för att gå ner till min normalvikt.
Är dessutom väldigt tacksam att man kan äta vad som helst
utan att det knappt syns på vågen
medan vissa som äter samma sak så syns det på vågen DIREKT.
KONSTIGT hur olika man är.
Men såhär har det varit sedan jag var liten.
VRÄKTE i mig chips och godis som yngre och INGENTING hände
iofs idrottade jag väldigt aktivt den tiden
MEN nu idag gör jag ju inte det.
Saknar det litegrann!
Det som jag dock reagerar på i dagens läge som jag inte gjort förr
är att min mage sväller upp som en ballong vissa ggr när jag äter.
Knäckebröd är något jag slutat äta för jag tror att det var en bov.
Nu sväller den inte lika mycket nå mera..bara litegrann nu som då
MEN ingen aning om vad som inte är bra för mig..

Nåjaa..nog snackat om min vikt.
Har nu bara tänkt på det dom senaste dagarna.
Har även läst om flera som fått jobba hårt för att gå ner.
Så man får nog helt enkelt vara nöjd och sluta gnälla.
(Vissa dagar tycker man att man är sååå fet fast man egentligen inte är det.
MEN alla har ju sina dåliga dagar och de dagarna så är ju ALLT FEL!
Dock har jag en liten "mammamage" som jag kanske skulle slippa
om man skulle orka träna MEEEEEEN jag vet inte..kanske den får vara där.)

Ha d!